Jag har inte skrivit om detta på ett bra tag..har lite svårt att skriva om det!
Nu låter det som att jag är döende men det är jag inte..^^ även om det kanske finns folk som önskade det!
Jag har ätstörningar, har haft det i många år men har aldrig fått nån riktig hjälp för det.
Tyvärr har jag aldrig blivit riktigt tagen på allvar då folk förväntar sig att man ska va jätte smal med mera men jag har bulimi, den varianten där jag hetsäter och sen svälter mig själv i kombination med träning.
Det tar på kroppen och psyket! Jag har gått på en ätstörningsenhet för några år sen men det hjälpe inte, men jag vart medveden om min "sjukdom".
Jag är rätt öppen med att berätta att jag har en ätstörning, jag vet vad det innebär men jag kan inte göra nått åt det utan hjälp!
Men senaste tiden (senaste året) har det blivit riktigt jobbigt och det har påverkat min vardag mer.
Det som är jobbigast är att jag vill bli "frisk" samtidigt som jag är livrädd för att bli fet..min största rädsla är att bli fet och med fet menar jag att väga mer än 55 kg, ha vaklar på magen när jag sitter ner med mera. För vissa kanske detta låter konstigt med för mig är det bara så. Men självklart är det så mycket mer som det handlar om men det orkar jag inte ta upp här och nu.
Har jätte svårt att förklara men hoppas ni förstår lite..skriver mest detta som en dagbok just nu!
Hur som så är det jobbigt att vara medveten om det men inte vara kapabel till att göra nått åt det.
Men idag fick jag träffa en läkare på psykratrin, hon var helt underbar..den första som förstår mig och tar mig på allvar. NU ska jag äntligen få hjälp!! Men jag är skit rädd, har ångest. Jag vill ju men samtidigt inte.
"Tänk om" kommer upp i tankarna just nu.. men känner även att detta måste jag klara. Det kommer rent ut sagt vara ett riktigt jävla helvete men förhoppningsvis kommer jag att må bra sen.
Känns som att jag bara skriver osammanhängande just nu..hmm
Imorgon ska jag gå och lämna massa prover, dom vill se hur mina organ mår med mera..jag är livrädd! Tänk om det är nått som inte är som det ska, tänk om jag har förstört min kropp..

Ne nu orkar jag inte skriva mer..känns redan som att jag skrivit för mycket!
Är det nån som vill veta mer eller har frågor så är det bara att lämna en kommentar!

Vill försöka vara öppen med detta så jag kanske kan hjälpa någon annan som har eller känner någon som har detta problem..

Over and Out

Bli av med ätstörningar

Det går att bli av med ätstörningar. Det kan vara besvärligt, men det leder till ett bättre och gladare liv. Ett första viktigt steg är att själv inse att man har ett problem och bestämma sig för att man vill bli bra. Att prata med en kompis eller någon vuxen som man litar på är bra, så att man inte är helt ensam med det jobbiga. Oftast behövs också hjälp från någon som är van att hjälpa personer att bli fria från ätstörningar, någon att prata med och som kan hjälpa en att ändra sättet att äta och tänka.

Tankarna på att inte längre ha ätstörningar kan kännas läskiga. Även om man vill bli bra, kan man vara rädd för vad det betyder. Att man ska börja känna sig hungrig, börja njuta av det man äter, gå upp i vikt eller inte ha samma kontroll som tidigare. Ätstörningarna kan ha blivit en del av en själv, och gett en sorts trygghet. Men det är viktigt att komma ihåg att man inte är sina ätstörningar, utan att det är något man har. Något som man är värd att bli av med. 

Hur blir man bra?

Ju tidigare man kan få hjälp att ändra sitt beteende och sina tankar, desto lättare är det att bli bra. Det kan vara en bra början att berätta om sin ätstörning för någon, som en kompis eller någon vuxen. Man kan också kontakta en ungdomsmottagning, skolhälsovården, en vårdcentral eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Det finns också en del hjälp och stöd på internet. Man kan söka hjälp också om man är orolig för någon annan. 

Vilken hjälp man behöver beror på hur allvarliga problem man har. För de flesta funkar terapi bra, alltså att man får gå och prata med någon. Man får hjälp att bearbeta problemen, reda ut vad de beror och vad man själv kan göra och tänka för att komma till rätta med dem. Man kan också få hjälp med att lära sig äta rätt, och att ändra sättet att tänka på mat och sin kropp. Det kan vara hos en dietist som man går till några gånger, eller något behandlingsställe som man går till flera timmar varje dag. Ibland kan man behöva hjälp på sjukhus.   

Att bli fri från ätstörningar kan ta olika lång tid, för en del tar det flera år. Det kan vara svårt att acceptera, om man har tagit steget till att få hjälp vill man kanske att det ska gå fort. Men det gäller att ha tålamod och vara modig.

Några tips på vad man kan tänka på:

• Varför ens förhållande till mat blivit som det blivit, och hur skulle man vilja att det var istället?
• Vad vinner man med sin ätstörning, och vad förlorar man? Det kan hjälpa att skriva ner det man kommer på.
• Vad skulle man vilja lägga energi och tid på istället för tankar om mat och ätande, vad vill man ha ut av livet?
• Har ens relationer till andra förändras med ätstörningen? Skulle de kunna vara bättre?
• Vilka tankar och känslor kan ha med ätstörningen att göra, och egentligen inte ens friska jag? Att må dåligt för att man har ätit en viss sak eller att tycka att ens kropp är äcklig eller att man är dålig på något sätt, är inte bra.
• Finns det andra saker än maten och kroppen som man mår dåligt av, och kanske behöver prata med någon om?

• Om man inte får i sig tillräckligt med näringsämnen kan man inte fungera som man ska. Det gäller både sånt som att orka röra på sig och känna sig pigg och stark, och sånt som att kunna skratta, slappna av och njuta av närhet.
• Det kan vara skadligt för kroppen att försöka ändra eller lura den. Den klarar inte det hur länge som helst, men om man börjar äta på ett sätt som kroppen mår bra av kan man få ett bättre, friskare och troligen längre liv.
• Ätstörningar kan göra att man blir allvarligt sjuk eller i värsta fall dör.  

• Innan ätstörningen kunde man tyda kroppens signaler av att vara hungrig eller mätt. Det kan man lära sig igen.
• Budskap och bilder om kroppar, träning och mat kommer att fortsätta finnas omkring en. Men man kan träna sig att tänka att "det är inte för mig", att det är onödiga saker att slösa energi på.  
• Man kan också lära sig att inte lyssna på andras prat om mat, vad som är nyttigt, träning, kroppen och så vidare.

Ätstörningar innebär att förhållandet till mat och ätande blivit ett problem. Man tänker mycket på vad man ska äta och inte, eller på när man ska äta, och lyssnar inte på kroppens signaler som säger när man är hungrig eller mätt. Ofta får man också ett förändrat förhållande till sin kropp, och är hård eller dömande mot sig själv.

Det finns olika sorters ätstörningar. En del äter knappt något och är livrädda för att äta "fel", och för att gå upp i vikt. Några äter aldrig något när de är tillsammans med andra, men jättemycket när de är ensamma. En del kräks eller försöker på andra sätt göra sig av med mat som de ätit, andra gömmer mat. Vilken typ av ätstörning man än har, påverkar det hur man tänker om sig själv och ens relationer med andra. Och en ätstörning innebär alltid att man stör kroppens naturliga signaler och processer. Det kan allvarligt påverka kroppen och hur man mår, därför är det viktigt att man får hjälp så tidigt som möjligt.

Om man har ätstörningar brukar känslor av lycka hänga nära ihop med att man till exempel lyckas följa en diet, blir smalare eller klarar av att äta "normalt" fast man är deppig och det finns mat hemma. Kanske tänker man sig att man en dag i framtiden ska känna sig helt nöjd. Men känslan av att vara nöjd eller lycklig kommer inte. Istället blir man fast i olika tankar kring ätande och hur kroppen ser ut, och känner sig ofta arg, besviken, ful eller misslyckad.

Kontroll

Har man en ätstörning tänker man mycket på mat och sin kropp, och det känns viktigt att ha kontroll. Man blir upptagen med sånt som att planera vad man ska äta nästa gång eller hur man ska träna eller äta för att "rätta till" något man inte är nöjd med. Eller vad man ska säga till kompisarna för att slippa äta något på lunchen.

Tankarna stjäl mycket tid och mycket energi. Och behovet av kontroll kan göra att man blir ensam. Man kanske inte följer med på en fest för att man är orolig att bjudas på en viss sorts mat, eller träffar kompisar och familj mindre för att slippa frågor om sin kropp eller hur man mår. Det känns jobbigt när andra lägger sig i vad man äter, och det är vanligt att man kommer med undanflykter.

Kroppsuppfattning

Om man har en ätstörning brukar man vara överdrivet fokuserad på sin vikt och hur kroppen ser ut. Troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än den är, det är en del av sjukdomen. Till exempel kan man tycka att man ser otränad ut fast man tränar ofta, eller att man väger för mycket fast man egentligen är jättesmal. Om magen är svullen en dag kan man vilja dölja det med stora kläder.

Varför får man ätstörningar?

Varför man får ätstörningar är olika från person till person, och ofta beror det på flera saker. Det kan vara till exempel hur man tänker om sig själv och sin kropp, dålig självkänsla, att kroppen känns annorlunda efter puberteten eller på att det handlar mycket om utseende i TV och tidningar. Det kan också bero på att man har någon sjukdom, ärftlighet eller på att något är svårt, som prestationskrav eller att det är jobbigt hemma.

Problemen med mat och ätande kan börja med att man bantar, alltså försöker gå ner i vikt. Man kan ha fått höra att man behöver det, vara nyfiken på om det går att förändra sin kropp eller kanske vilja visa någon att man är lyckad genom att bli smalare. Om det finns problem som känns svåra eller omöjliga att lösa, kan det bli så att man istället fokuserar på något som är nära, sin egen kropp. Att kontrollera den genom träning eller bantning kan ju ge resultat, och verka som en väg till lycka.

Om det går bra i början kanske man får komplimanger, och det kan kännas bra och uppmuntrande. Men istället för att bli nöjd blir man mindre avkopplad och tänker på hur man ska fortsätta banta.

Kroppen påverkas

Kroppen behöver många olika ämnen för att fungera. Om man inte får i sig den näring som man behöver, till exempel för att man äter lite eller väldigt oregelbundet, kan det få många följder och allvarliga konsekvenser. Att till exempel sluta äta ett visst ämne eller svälta sig ett tag och sedan äta mycket kan få större konsekvenser än vad man kan tro.

En del saker kan man märka tidigt, som att man får ont i magen, blir trött, att huden blir uttorkad eller att man får sämre minne och svårt att koncentrera sig. Hos tjejer kan mensen bli oregelbunden eller försvinna. Annat kommer med tiden eller märks kanske först efter många år. Det kan till exempel vara att tunt fjunigt hår växer ut på kroppen, att musklerna blir svaga eller att benen i kroppen blir sköra. 

De flesta förändringarna i kroppen beror på att kroppen försöker anpassa sig till att inte få någon näring. Det gäller både om man svälter, om man brukar försöka göra sig av med det man har ätit och om man äter mycket i perioder. Många av de kroppsliga problem och konsekvenser som ätstörningar kan ge, kan försvinna om man börjar äta på ett bättre sätt.  

Inte bara kroppen skadas

En ätstörning hänger nästan alltid ihop med att man mår dåligt. Man kan vara nedstämd och deppig, eller så besviken och arg på sig själv att det leder till att man gör sig själv illa. Det är vanligt med känslor av att inte tycka om sig själv eller att man inte skulle vara mycket värd. En del mår dåligt redan innan de får ätstörningar, andra börjar göra det med tiden. Det är jobbigt och tar energi att tänka på mat och kroppen hela tiden, och på vad man ska säga till andra personer omkring sig. Tankarna som snurrar i huvudet gör att man inte kan koncentrera sig på andra saker, och att man får svårt att tycka saker är roliga. Att man får ångest är vanligt.

Bli av med ätstörningar

Det går att bli fri från ätstörningar. Det brukar vara en lång och kämpig väg, men den leder till det man är värd: ett bättre, gladare liv. Det hör till ätstörningarna att man har svårt att inse att man har ett problem, och även om man förstår det kan det vara svårt att prata med andra om det eller be om hjälp. Tankarna på att bli av med ätstörningarna kan också kännas läskiga, de kan ha blivit en del av en själv och gett en sorts trygghet. Men det är viktigt att komma ihåg att man inte är sina ätstörningar, utan att det är något man har. Man ska se det som något som man är värd att bli av med.

Källa:
http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/
Redaktör: Moa Lindholm
Faktagranskare: David Clinton, psykolog och psykoterapeut, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
Illustratör: Cecilia Birgerson

Svältkomplikationer
Svår svält ger upphov till komplikationer i många organ i kroppen. Svälten gör att kroppens fettlager och så småningom även av andra vävnader, främst musklerna, bryts ner. En tilltagande muskesvaghet är därför den vanligaste svältkomplikationen. I svåra fall kan den vara så uttalad att anorektikern inte kan resa sig upp utan hjälp. I dessa fall behövs omedelbar sjukhusvård! 


Nedbrytningen av kroppen medför att nybildningen av celler i kroppen försvåras och sårläkningen försämras. Vid svår svält påverkas även bildningen av blodkroppar och blodbrist, anemi, är därför vanligt vid anorexia nervosa.

En komplikation till anorexi som man först under senare år har uppmärksammat är osteoporos, urkalkning av skelettet. Detta leder till ett tidigt åldrande av skelettet och ökar risken för benbrott och sammansjunkningar av ryggkotorna, något som man annars bara ser hos äldre.

Hjärtat, som ju är en muskel, försvagas också vid långvarig svält. Hjärtverksamheten förlångsammas och rubbningar av hjärtrytmen kan uppträda. Det är vanligt att pulsen ligger kring 40-50 slag i minuten. Ibland kan man dock se en så låg puls som 30-40 slag i minuten. Vid svår svält finns det en kraftigt ökad risk för hjärtsvikt, vilket kan leda till plötsliga dödsfall hos anorektiker.

Att menstruationen upphör är ett av de tidigaste sjukdomstecknen vid anorexia nervosa. Vid hetsätning hos normalviktiga är det mindre vanligt med totalt menstruationsbortfall, däremot är menstruationsstörningar av varierande slag vanligt förekommande.

Även om menstruationerna varit borta eller oregelbundna under flera år, blir de som regel normala när själva ätstörningen är över. Den kvinna, som har haft bulimia eller anorexia nervosa och blivit frisk, har lika stora möjligheter som andra kvinnor att få barn.

Skador av kräkningar
Kräkningar och missbruk av laxermedel leder till rubbningar av kroppens salt- och vätskebalans. Vanligast är brist på kalium, hypokalemi. Det medför en ökad risk för rubbningar av hjärtats funktion, som kan bli livshotande. Muskelsvaghet och njurskador är andra komplikationer som kan bli följden av hypokalemi.Kräkningarna som förekommer vid bulimi ger ofta upphov till tandskador. Det är det sura maginnehållet som löser upp emaljen och gör tänderna mer ömtåliga för skador. Borstar man tänderna efter att ha kräkts, leder det lätt till ökade tandskador.

Det är framför allt framtändernas insidor som blir skadade. Skadorna har ofta ett karakteristiskt utseende och tandläkaren kan därför bli den förste som upptäcker att någon kräks regelbundet.Risken för karies är ökad vid bulimi. En orsak är kräkningarna, en annan är att salivbildningen i spottkörtlarna kan ha minskat. Tandskadorna kan leda till omfattande och dyrbara tandbehandlingar.

Att spottkörtlarna svullnar upp är en vanlig komplikation till kräkning och hetsätning. Det leder ofta till att den som drabbas får ett runt och ibland uppsvullet utseende, liknande det man kan se vid påssjuka.

Ätstörningar ger ofta upphov till problem med magens och tarmarnas funktioner. Förstoppning är vanligt och ofta besvärande. Missbruk av laxermedel kan bidra ytterligare till att försämra tarmfunktionen och i värsta fall ge bestående tarmskador. Kräkningar ger ofta skador på matstrupen, esofagit, vilket kan ge bröstsmärtor som symtom. Hetsätning i kombination med kräkning ger också ofta upphov till dyspeptiska besvär, magkatarr, med smärtor i maggropen och sura uppstötningar.

Sociala komplikationer
Det är svårt att leva ett normalt socialt liv om man lider av en svår ätstörning. Att äta med andra människor ger ångest och man drar sig undan från alla situationer som har med mat och ätande att göra. De ständiga tankarna på mat ger upphov till att intresset för omvärlden minskar. Svält och bantning leder till koncentrationssvårigheter och nedstämdhet. Man kan svårt att klara av studier eller arbete och man drar sig undan från både familj och vänner. Social isolering och nedsatt studie- eller arbetsförmåga blir ofta följden.

Går ätstörningar över?
De flesta som drabbas av en ätstörning blir så småningom friska, även om det ibland tar lång tid. Det händer också att ätstörningen ändrar karaktär med tiden och övergår från en form av ätstörning till en annan. Det är vanligt att hetsätningsproblem börjar i form av anorexia nervosa eller en tids anorexiliknande bantning. Mildare former av ätstörningar är också många gånger ett resttillstånd efter tidigare anorexia eller bulimia nervosa. Det är inte heller ovanligt att man kan få ett kortare eller längre återfall senare i livet, speciellt i samband med påfrestningar av olika slag.

Trots att ätstörningar är allvarliga sjukdomstillstånd är prognosen på sikt ändå god för de allra flesta. Med hjälp av modern behandling kan tillfrisknandet dessutom påskyndas avsevärt för många och det är numera mycket sällsynt att någon avlider på grund sin ätstörning. Merparten av de medicinska komlikationerna går över när kroppsvikten och ätandet normaliseras. Benskörhet och tandskador är dock vanliga långtidskomplikationer till svåra ätstörningar.

Det är främst kvinnor som drabbas, men män med ätstörningar uppmärksammas allt mer. Mörkertalet bland män är förmodligen stort, särskilt när det gäller de mer atypiska formerna av ätstörningar som t ex ortorexi, "nyttighetsätstörning". 

Anorexia nervosa drabbar främst flickor och unga kvinnor. Sjukdomen är känd inom medicinen sedan 1600-talet. Den som är drabbad känner sig ofta tjock, fastän hon väger för lite. Tanken på att gå upp i vikt gör henne livrädd. Att äta vanlig mat ger ångest. Trots detta tänker anorektikern hela tiden på mat. Hela livet kretsar kring mat, ångest och rädslan för att gå upp i vikt. Anorexisjukdomen går i de flesta fall över men förloppet kan ibland bli långdraget. Utan behandling leder sjukdomen i en del fall till döden pga svält eller självmord.

Bulimia nervosa, hetsätning, är närbesläktat med anorexia. Hetsätning har blivit ett vanligt problem hos många kvinnor. Den som lider av hetsätning vräker tvångsmässigt i sig stora mängder mat för att sedan ofta kräkas upp den. Andra sätt att kompensera för hetsätningen är att fasta, motionera, laxera eller hålla en extrem bantningsdiet. Även hetsätaren är livrädd för att gå upp i vikt och känner sig tjock, oavsett om hon är det eller inte. Då de flesta hetsätare är normalviktiga syns det inte på utsidan att någon lider av bulimi. Tillståndet medför ofta ett stort lidande och kan leda till svåra komplikationer i form av depression, självmord och social isolering.

Binge eating disorder (BED), eller hetsätningsstörning som det kallas på svenska, är närbesläktat med bulimia nervosa. Vid BED kompenserar inte den drabbade för hetsätningen genom att kräkas, laxera eller hålla en extrem bantningsdiet. Följden blir nästan alltid att den drabbade blir överviktig. Uppemot 30% av alla svårt överviktiga lider av BED.

Ätstörning UNS kallas de lindrigare varianterna av ätstörning där olika kompensationsmetoder som kräkning, laxering, vätskedrivande medicin eller fasta och intensiv motion används för att banta. Bantningen går dock inte så långt att man får en riktig anorexia nervosa. Man har inte heller överätningsattacker i form av helt okontrollerad hetsätning. Denna typ av ätstörning kallas ibland i media för "anorexia light" och är ibland början på en svårare ätstörning, ibland slutfasen av en lång tids sjukdom.

Hur vanligt är det med ätstörningar?
Bland yngre tonåringar är anorexia nervosa den vanligaste ätstörningen och förekommer hos c:a 1%. Hos äldre tonåringar och kvinnor mellan 20 och 40 är hetsätningsproblem vanligast. Den svåraste formen av hetsätning, bulimia nervosa, drabbar c:a 1-2% av alla kvinnor i åldrarna 18-30 år. En något lindrigare variant är hetsätningsstörning, som drabbar ytterligare c:a 2%.

Sammanlagt drabbas c:a 4-5% av alla kvinnor någon gång av en allvarlig ätstörning. Om man även räknar med lindrigare ätstörningar, som "anorexia light", blir siffran kanske dubbelt så hög.

Del 1.

Känner att jag måste säga hur jag känner.
Vill gärna att ni kommenterar detta om det är någonting ni undrar över eller bara har något att säga om inlägget.
Senaste tiden har det varit många dokumentärer på tv om ätstörningar, anorexi och size zero.
Eftersom jag har ätstörningar men har blivit så pass frisk så jag förstår det farliga i det hela och kommit underfund med hur mycket det har påverkat mitt liv,
kan jag se dessa pogram och bli skrämd och upprörd över hur jag/man kunnat göra såhär mot sig själv.
Men sen kommer även detta:
När man ser sådana pogram som sjuk så lär/ser man inte det farliga som dom vill ska framstå i pogrammet utan ser pogrammet som information om hur
man ska göra för att bli smalare. Man antecknar allt som sägs om mat och träning samt andra "tips" och testar det.
I vissa pogram går dom in på hur vissa som har en ätstörning tränar, äter och lever med mera, vilket ger en mer "fakta" om hur man ska "lyckas" med att nå sitt mål.
Såhär såg jag på det, självklart kan jag vara ensam om att tro/tycka såhär men det tror jag inte.
För när man är sjuk så ser man på dessa pogram som "fakta/informations" pogram och INTE som "skrämsel"..

Först visas en reklam om att två flickor i varje sjolklass skär sig och en flicka har ätstörningar och om hur viktigt det är att stoppa detta.
I reklamen efter pratar/visar dom hur man ska gå ner i vikt..?!?
Om vi ska försöka stoppa detta som drabbar allt yngre så bör vi stoppa all sorts reklam för att gå ner i vikt samt utseendefixering.

Media är den största boven till att fler och framförallt yngre drabbas av någon form av ätstörningar.
Dom bör sluta publisera bilder på extremt magra människor framförallt kända personer.
Designers ska/bör använda hälsosamma modeller.
Man ska/bör låta folk som haft ätstörningar gå ut i skolor och berätta om sjukdomen
och hur mycket det har påverkat deras liv för att minska risken att unga vill ha "denna kropp".

Ätstörningar..

Ett mycket känsligt ämne för många.
Jag har haft det och har inga problem att prata om det. Har tyvärr fortfarande kvar spår av det med är så gott som "frisk".
Har haft ätstörningar sen mellan stadiet och allt började med att jag inte tyckte om maten i skolan och kunde gå en hel dag utan mat, därav tappade jag hunger känslan. När jag sedan började högstadiet så vart det mer en utseende fixering som gjorde att jag ville vara smal och jag fick fobi för fetma och fett.
Kunde bland annat inte ta i smör, äta flottig mat/godis tex chips utan att tvätta händerna direkt efteråt.
Det var mycket jobbigt och tog upp mycket tid.
Sedan när jag började gymnasiet så började jag "jojjo banta" åt som en galning i en vecka och sen levde på isbitar och gurka i två veckor vilket gjorde att jag vart väldigt trött och gick upp lättare när jag väl åt.
Mina ätstörningar vart inte mycket bättre av att det vart "inne" att vara smal och alla skulle vara det.
Mina förebilder då var bla. Victoria Beckham, Nicole Ritchie och Kate Moss, för dom var smala och vackra och jag tyckte att alla kläder satt så fint på dom. Vilket jag inte tycker nu!!
För ett halvår sen så fick jag hjälp för mina ätstörningar, gick på en ätstörnings enhet där jag fick vara 4 dagar i veckan ca 8 tim om dagen. Där fick jag äta frukost, lunch och mellanmåt samt att vi hade olika aktiviteter och grupp terapi.
Jag fick där "diagnosen" Bulimia Nervosa, vilket innebär att man om man hetsäter i kombenation till kräkning, hets träning samt svältning i perioder oftast klassas in under det. Självkänslan är överdrivet påverkad av kroppsform och vikt.
Jag trodde inte att jag " klassade" in under Bulimi för jag har alltid trott att man bara kräks då och de har jag aldrig gjort med det fanns tydligen olika beteenden som man kunde ha.
Nu efter "behandligen" så håller jag inte längre på som jag gjort, nu vill jag gå upp i vikt och jag vill göra allt för att hjälpa andra tjejer/killar från att hamna där. Ätstörningar behöver inte alltid synas hos en person.!

Vad händer med din kropp när du inte äter tillräckligt!
Humör, psyke: retlig, irritation, depression, fixering vid mat, tvångsmässighet, regler, insolering, rusupplevelse och kickar. Rastlöshet, oro. Trötthet men svårt att sova, humörsvägningar.
Hjärnan: Sämre förmåga till komplicerat tänkande. Svårt att koncentrera sig.
Huden: Hudförändringar och munsprickor.
Hjärtat: Långsammare och oregelbunden. Lägre blodtryck, hjärtmuskeln försvagas, minskad blodvolym, risk för hjärtsvikt.
Ögonen: sveda, dåligt mörkerseende.
Tarmar & Mage: hård mage, gaser och svullen. smärtor.
Könsorgan: ingen mens (Amenorré).
Händer/Fötter: kalla, darriga, blåfärgade, sköra naglar.
Ben & anklar: svullna.
Hela kroppen: Fryser, kroppbehåring, yrsel, svimmningar, huvudvärk, näsblod, dålig sårläkning, benskörhet, nattliga svettningar och blåmärken.

Fakta: Ätstörnings Enheten.


Hoppas ni som läser detta förstår hur allvarligt detta är och om du eller någon du känner har detta så se till att få hjälp, samt stötta!

Det kan ta lång tid att bli frisk, beroende på hur länge och hur allvarligt det är.

Jag är ingen "expert" jag säger bara det jag vet från det jag har lärt mig av detta, men har du/ni frågor så skriv gärna!


Hoppas detta inlägg kan hjälpa några där ute!